Paella

Ikväll ska jag göra Paella att ta med till skolan i morgon. Jag kan inte låte bli att längta lite. Framför mig ser jag mig stå och kocka i Per Morberg-style med stor paella-panna och en öl i näven. Är dock medveten om att så inte kommer vara fallet. Jag kommer antagligen stå och svära, bli förbannad, slaska ner halva köket och slutligen lämna över till sambon (som kan laga god mat). För säkerhets skull har jag "bokat in honom" så han är nära till hands när jag ska kocka. Ingredienserna är dyra och inte lätt att få tag på här i lilla byn (musslor med skal t.ex) så jag har bara en chans att lyckas. Har ni smakat Paella nån gång? Jag har ätit det både i Sverige och i Spanien. Åt det mycket oftare när jag var liten än nu. Vi umgicks en hel del med en spansk-svensk familj när jag var yngre, vilka vi även åkte och hälsade på ett par gånger. Spanien är ett fint och sevärt land. Dit åker jag gärna igen.
 
Inget klår nog riktig spansk Paella i stor panna, som man äter direkt efter tillagning, men liiiiiite spanien-feeling kan jag kanske bidra med under morgondagens lektion med mattema från olika delar av världen.
 
Vet ni att Lx2 uttalas J på spanska? Det korrekta uttalet för Paella och t.ex. tortilla på Spanska är alltså "Paejja" och "tortijja". Lite finns kvar i minnet från spanskalektionerna i högstadiet :)
 
Ha en fortsatt fin dag!

Glamglow

Jag fick hem ett paket från Lyko.se igår, och de hade petat ner några produktprover i paketet. Vanligtvis brukar jag ge bort dem eftersom min hud kan reagera så jäkligt, men efter att ha googlat om den ena lilla plastpåsen, Glamglow, måsta jag bara prova. Många påstår att det är rena rama mirakelprodukten. Det är alltså en ansiktsmask vi pratar om nu. Läste innan att man kan uppleva en liten stickande känsla när masken börjar verka. Med höga förväntningar gjorde jag rent fejjan i vanlig ordning och avslutade med denna lermask. När jag hunnit smörja in halva ansiktet uppstår en fruktansvärd smärta och hela ansiktet brände. Antar att det var "den stickande känslan", men alltså det gjorde så ont att jag var 5 sekunder från att sköjla bort masken. Jag stod helt ärligt och förlossnings-andades (Jag är helt skadad sen förlossningen. När det gör ont: andas!). När masken började stelna gick det dock över till en skön känsla och det såg ut som jag hade cement fulla ansiktet.
 
 
Blev det någon wow-effekt på mig då? Nja. Det kändes mest konstigt. Huden kändes tung på nåt konstigt vis. Fast vad vet jag, det kanske är så det ska kännas? Jag har ju bara använt billigare ansiktsmasker tidigare. Ändå blir jag mer nyfiken. Jag fick ingen reaktion av den (hallelujah) så jag skulle vilja prova igen. Det är synd med pyttesmå prov-påsar, att de bara räcker till 1 gång. För den här burken är dyr och pytteliten. Nån annan som har provat? Eller är det nån som har tips på en annan ansiktsmask? Jag har inte haft någon reaktion i ansiktet på jättelänge, så jag är sugen att prova nya produkter. Hudläkaren sa ju faktiskt att mina eksem kan "växa bort" med åren. Tips mottages tacksamt!! :) 

Söndagssvammel

Söndag och jag är i vanlig ordning trött som fasen. Söndagar och jag går inte riktigt ihop på det sättet. Har legat och kollat på datorn och tv:n halva dagen. Inte nog med det, tror det är ett segt litet virus hemma hos oss. Ett förkylningsvirus alltså. Ingen av oss ligger, men alla nyser och snorar. Helt ärligt så tror (och hoppas) jag inte det blir värre än så heller. Lite snor och sånt får man räkna med vid årstidesbyten när man har barn i förskoleåldern.
 
Pappa fyllde år i onsdags och jag blev kvar längre än vad jag hade tänkt. Melissa hängde med och vi drack lite vin och drinkar. Jag som inte snuddat vid alkohol sen sommaren 2013 (tror ja?) blev snabbt pratglad och fnissig, som vanligt. Men vi hade jättemysigt och trevligt. Dagen efter stod redovisning och studiebesök på schemat, och jag insåg än en gång att min kropp inte är lika alkohol-tålig som många andra i samma ålder. Haha! Sliten var bara förnamnet, men jag lyckades kliva upp, fräscha upp mig och ta tag i dagen! Tummen upp. Igår blev det en liknande kväll, fast i nyktert tillstånd för undertecknad. Mys-drickning (haha?) hos Melissa med en grabb-trio. Herrskapet shotade och vi umgicks. Vid 1-snåret slängde jag in handduken och åkte hemöver. Idag vaknar jag........Trött och sliten. Nästan bakiskänsla, fast jag var spiknykter.
 
De här 2 alltså! :)
 
Ja, jag var ju som sagt på studiebesök i torsdags. På Mellannorrlands Hospice. Dit man kan åka och "bo" sista tiden i livet (i genomsnitt är folk där i en månad, man får liksom inte flytta dit). Som ett hotell typ, fast med vårdpersonal då och man kommer därifrån i en kista. Märklig känsla. Jag hade jättehöga förväntningar inför besöket, och jag kan väl inte säga att jag blev besviken heller - det är ett fantastiskt ställe. Helt otroligt att det faktiskt finns möjlighet att få tillbringa sin sista tid i livet nån annanstans än på exempelvis sjukhuset (att få slippa det där hemska kylrummet!). Samtidigt sätter det igång en massa existentiella funderingar hos mig när jag snuddar vid det här ämnet. Tänk om man skulle råka ut för en obotlig, dödlig sjukdom? Hur vill man ha det när man dött? Vad händer när man dör? Ingen vet när det kommer att ske, men det kommer att ske. "Det mest jämnställda här i världen är döden" sa en tant när jag hade praktik på sjukhuset. Flera gånger under min utbildning har jag fått höra att man ska fundera över sin egen begravning och vad som ska hända med kroppen osv. Man ska prata om det! Eller fylla i vita arkivet (finns på internet). Där kan man t.o.m. avsluta sitt facebook-konto och mail tror jag. Allt sånt just för att underlätta för anhöriga. Det är tydligen vanligt att det annars blir jobbigt för dem och alla kanske vill olika. Själv har jag skrivit i donationsregistret hur jag vill ha det gällande organdonation, men inte mer än så.
 
I morgon väntar en webbaserad demensutbildning och på kvällen träning. Kan bli en bra dag! :)
Tjing!