We're pregnant so we got the power

Det är så skönt att äntligen kunna njuta av att vara gravid. Att kunna känna sig som en normal människa igen. Det går alltså inte att förklara hur jobbigt det är att må illa dagligen och vara på håret från att kräkas jämt. Att liksom behöva planera dagen efter hur jag mår (vilket känns otroligt egoistiskt också). Sedan har jag liksom känt lite skam över att "klaga" på det. Med tanke på att det faktiskt finns folk som försöker bli gravid i flera år och inte vill något hellre. "Så sitter den där snorungen och klagar över lite illamående". Men det har faktiskt varit otroligt jobbigt!
 
Jag känner små sparkar i magen. Inte i något regelbundet mönster ännu, eller inte ens varje dag, men när jag väntade Edvin kände jag inga tydliga rörelser förän halvtid. Igår hoppade jag till av förvåning och lycka för att jag kände det så tydligt. "Fiskfladdret" har jag känt lite då och då ganska länge. Känns ungefär så som det ser ut när en fisk sticker iväg fort, som om en spiggstjärtfena snärter till i magen. Och igår hoppade det på rätt mycket där inne, som sagt. Tycker det är skönt att få känna rörelser från den lille. Innan ultraljudet är jag så himla orolig att något ska vara fel eller att det inte ens är en bebis där inne (hört skräckhistorier om gravida kvinnor som kommit till en tom ultraljuds-tv. Livmodern har växt men det är tomt därinne.). Jag kommer aldrig glömma känslan, lättnaden, sist. När vi fick bekräftat att allt var bra med bebisen (Edvin). Längtar till ultraljudet!! ....som är flyttat till i början av augusti pga att det krockade med mitt jobb. Den stora frågan vi måste hitta svaret på är: Vill vi veta kön eller inte? Barnmorskan informerade mig om att vi ska fundera över det, eftersom dom har bättre grejer nu än när Edvin låg i magen (låter som om det vore stenåldern). Vi ändrar oss varje dag. Praktiskt att veta, men den där överraskningen när bebisen kommer upp på bröstet är obeskrivlig! I morgon går jag in i vecka 17 och idag har 40,0% av graviditeten passerat (enl. min gravid-app).
 
Bjuder på en rolig preggolåt så länge. 
Nathalie

Så har jag också känt då jag gnäller över hur jobbigt det är när Ellen bara skriker. Eller när man i ren frustration säger till nån "skaffa aldrig barn!!". Att tänk på dom som verkligen vill ha barn men inte kan få.
Men allt är ju inte en dans på rosor, och självklart är man ju tacksam för att man fått ett friskt underbart barn! Eller att man blivit gravid. Man måste få gnälla och klaga lite ibland också ;)
Jag är ju sååå nyfiken av mig när det gäller kön! Hade ju bestämt att vi skulle kolla. Men så ville hon inte visa :) Gick ju bra det å fast jag var sååå nyfiken. Och det kändes såå konstigt att det var en tjej då jag var så stensäker på pojke. Men lika glad ändå förstås!
Har inte fått nån känsla vad ni kommer få än! Måste nog se dig först ;)

Svar: Ja, visst får man gnälla ibland. Jag är lite så att jag inte tänker mig för när jag öppnar munnen alla gånger bara, men jag hoppas och tror att ingen tar något på ett elakt sätt. För jag skulle aldrig någonsin slänga med gnäll medvetet så att det sårar nån annan. Jag har inte heller någon aning om vad det kan gömma sig därinne i magen. Graviditeten är hittills raka motsatsen till förra, så många säger "Det är nog en tjej den här gången." Men nej, jag tror att den lille vill förvirra oss bara. Har alltid sagt att om jag så skulle skaffa 10 ungar så blir det väl bara pojkar hela högen (inte för att jag INTE vill jag pojkar, men nån gång skulle jag vilja ha det lite rosa och prinsessigt också) som kör moped på gräsmattan och gör jävelskap, lite likt sin far i yngre dagar sådär. Haha! ;) Har ingen känsla som säger att det är en pojke eller flicka. Vi får se längre fram :D
sarafernstrom.blogg.se

Simone

Myyys! :)
Hahaha! "Say it!!" -You're glowing... "THANK YOU!!" Hahah! XD

Svar: Hahaha! :D
sarafernstrom.blogg.se




NAMN
Kom ihåg mig?

EMAIL (publiceras ej)


HEMSIDA


KOMMENTAR