Word!

 

Arg och ledsen

I helgen märkte vi märkligt nog att vi haft besök i vårt garage. Inom en 2 veckors-period har alltså någon, på något sätt, lyckats ta sig in, ta med sig Edvins lilla eldrivna fyrhjuling, ta sig ut, gå ca en km och saboterat den och ställt den i skogen. Detta utan att en enda jäkel har sett nåt eller ens märkt nåt.
 
Det snurrar för fullt i mitt huvud. Kunde inte sova i natt för jag funderade så in i bomben.
 
Fråga 1. HUR kan någon ha kommit in i garaget utan att bryta upp nånting?
Fråga 2. Kan någon ta sig in i vår lägenhet också?
Fråga 3. Varför i helvete tar man en liten jäkla plastfyrhjuling när det finns annat som bör vara av större intresse??? (OBS! "det andra" är nu flyttat - så inbrottstjuvar det är ingen idé ni ens tänker tanken. Kommer aldrig mer förvara något därinne)
 
Min son är helt förkrossad. Rädd. Besviken. Ledsen.
Har aldrig sett honom så. Ungar grinar när de är trötta, arga osv. Men jag har aldrig någonsin sett honom så hjärteskärande ledsen att gråten sitter kvar i halsen och han försöker svälja't. Vet inte hur många gånger han sa igår kväll att han älskar mig och hans pappa. Han undrar mycket. Varför gör nån så? Varför tog nån min fyrhjuling? Vilket vänder tankarna mot honom själv och han blir rädd. Har jag varit dum? Varför just jag?
 
Fyrhjulingen var sönder. Sönderbruten, isärskruvad och ja... saboterad! "Mamma, lyset är borta. Dom tog lyset! ...som pappa lovade att byta lampa i nu när det blir mörkt!"
 
En liten fyrhjuling.... Inte mycket i värde. Men det ska ni veta, ni som gjort detta, det var min sons ögonsten. Och i hans ögon var den mer värd än något annat materiellt i denna värld.
Tänk nu inte "vilken unge som bara tänker på sina saker". Så är det absolut inte! Han är helt förstörd av den anledningen att någon faktiskt har gjort detta - mot just honom.
 
.....Och jag var sugen på att flytta redan innan.
Den känslan försvann inte precis kan jag säga.

Välkommen till min nya blogg!

Halloj!
Nu gör jag ännu ett försök till att blogga.
Efter att ha legat i en jobbig höstförkylning har jag faktiskt återgått till att läsa bloggar igen. Och det var på den vägen suget smög sig på. Sist jag verkligen bloggade aktivt var när min son Edvin föddes, dvs. 3 år och... *räknar på fingrarna* ..8 månader sedan. Det har hänt en del sen dess, både i bloggvärlden och i mitt liv! :)
 
Jag är just nu mitt uppi studierna. Eftersom jag valde att hoppa av gymnaiset när jag blev gravid så har jag lite att ta igen så att säga ;) Jag läser mot ett högskoleförberedande slutbetyg med inriktning på vården. Jag får usk-kompetens (undersköterska) "på köpet" och har helt ärligt inte en blekaste aning om vad jag vill göra i framtiden. Haha! Eller jo, några små aningar har jag väl, men jag har ångrat mig ungefär 700 gånger under det senaste året så att.... En av mina lärare tycker att jag ska bli hälsopedagog eller liknande (fick betyget A i hälsopedagogik), men den delen vill jag ha kvar som ett intresse. .....tror jag!
Det är inte helt 100% säkert att jag ens vill gå högskola, men jag anser ändå att det är väldigt bra att ha i ryggsäcken. Vad jag vill om 15 år vet jag ju faktiskt inte :)
 
 
Kort och gott - jag är i den delen av livet när jag funderar mycket på framtiden. 
 
Min älskade lilla familj ♥