Ge mig normal sömn!
2 dagar på rad har jag varit ledig. Vad har jag gjort? Jo, gått runt som en zombie och gäspat. Jag är så trött. Vadan detta då? Varje natt vaknar jag och inte kan somna om! Varje jäkla natt!! Blir tokig. Inte alls likt mig. Kissnödig nattetid hör ju till graviditeten, men när jag klivit upp och gjort mina behov brukar jag somna om på ett litet kick. Men inte nu längre. "Kroppen förbereder sig för vakna nätter" Men är inte det lite väl tidigt? Hmm... Hur som helst så är det jobbigare att vandra runt hemma och vara trött än att jobba trött. På jobbet håller jag igång och har alltid nåt att göra. Hemma är soffan och sängen en armlängd bort. Så jag ser fram emot en helhelg med jobb med start idag.
Snart ska jag ta itu med detta. Min förlovningsring... Ringar på jobbet är big no (såklart. Annars skulle vi ju sprida en massa onödiga bakterier) så inför varje jobbperiod kämpar jag med att få av den. Nej, för ett halvår sedan var den inte sådär liten. Jag har svullnat upp likt en ballong på alla kroppsdelar.
Snart börjar skolan och jag är så peppad. Sista praktiken, som jag missade i vår pga. sjukskrivning, ska avklaras och likaså den sista lilla kursen innan jag får diplom från Vård- och omsorgscollege, får en riktig underskötersketitel samt högre lön. Upp som en sol och ned som en pannkaka. Fy fasiken vilket opeppande mail jag fick igår. Konstigt det där.... Vissa som liksom har en yrkesroll som går ut på att coacha och peppa folk klarar liksom inte av det. Som tur är gräver jag inte ner mig i skit. Istället blir jag förbannad och tänker "Jag ska minsann visa att jag visst kan klara det!!". Det handlar om mitt slutbetyg, att det blir för "tufft" för mig att plugga klart det innan bebisen kommer. Tufft?! Känner bara: Bring it on! Det får bli hur jävla tufft det vill. *hatarnegativamänniskor*
