När jag väntade Edvin hade jag inte en enda craving. Något jag bara väntade på, och jag läste om så roliga och konstiga saker som folk bara måsta äta. Möjligtvis att jag var lite extra sugen på apelsinjuice, men det är ju så vanligt ändå när man är gravid. Den här gången tror jag dock att jag är lite sådär knäpp och har en liten "craving". Jag är nämligen helt tokig i citron. Det började med citronvatten, varje dag, flera gånger om dagen. Det höll även magen någolunda i skick. Men efter ett tag räckte det inte och jag gick över till att äta citronklyftor som dom är. Varje kväll! Har vi ingen citron hemma när kvällen smyger sig på så blir jag nästan helt crazy och försöker släcka min citron-törst med allt jag kan hitta i köket. Desperat gick jag ut en kväll och hämtade ett gäng rabarber som jag tryckte i mig, för det var det närmsta citron jag kunde komma. - Nu ser jag (vi!) till att det alltid finns hemma.

 

Nånstans började jag fundera, när jag ökade dagsdosen till 2 citroner, om detta verkligen kan vara bra? Jag menar, citron är ju ändå väldigt surt. Men det visade sig (efter lite googlande) att flera gravida kvinnor svullar citron dagligen, och det enda som kan vara lite känsligt är tänderna. Man ska inte borsta tänderna inom en halvtimme efter citron-svullet. Dessutom kan det här suget tydligen vara ett tecken på att järnvärdet börjar sjunka, så nu har jag köpt hem järnrik mat som jag äter med citronen (c-vitamin+järn=sant!).