Ujujuj, min lata kropp är inte gjord för att kliva upp kl.5. Jag sa det häromdagen: Undra just om jag någonsin kommer att bli morgonpigg? Alltså typ som pensionärerna är. Hur blir framtidens pensionärer (vi)? Kommer vi också stiga upp i ottan för att skotta gården, hämta tidningen och baka en sats med bullar? Eller ligger vi och drar oss till 10-11-tiden med våra smartphones? Jag själv lutar nog mer åt det sistnämnda. Som det latarsel jag är.

 

Igår gick jag och Edvin upp till min pappa och höll honom sällskap. Vi letade stora sniglar (det har alltid kryllat av dem där hemma.), plockade vinbär, smultron och jordgubbar och vattnade växthuset. Barnen planterade tomatfrön på dagis som de senare tog hem. Här hemma höll jag på att ta död på dem 2 gånger, så jag skickade upp stackrarna på rehabilitering hos mamma och pappa. Där blev de kvar och idag ploppar det upp gröna små tomater på båda plantorna. Lycka! Längtar faktiskt lite efter ett eget växthus. Men bara lite! Egna bärbuskar står högre upp på önskelistan.